Mitt Liv på Östersundska

Jag sitter och tittar på lite bilder och får se flera superfina bilder på mina älskade Strimlan och Isabelle..
Dom var råttor men det känns som om dom var mer än så, dom hade starkare personligheter än vissa mäniskor jag känner. Isabelle förstod alltid mig på något sätt och strimlan var alltid på bushumör.

Jag är glad att dom fortfarande har några döttrar i liv :)
Hoppas att det går bra för dom?

Har du inte tid med en hund så skaffa dig råttor dom är som små hundar, men du slipper allt jobb. Och du slipper gå ut i skitväder.

Isabelle som ligger och myser under en filt i soffan
Strimlan, nyvaken. Hon hade gjort sig ett litet sovställe i min säng :)


Saknar mina bäbisar.